Seriespelet började på bästa tänkbara sätt med en seger på natursnöplanen i Vilhelmina med 4-1 (3-0).
Matchen spelades inför sju (!) åskådare och inleddes med en svinkall blåst i planens längdriktning. Efter en dryg kvart började snön falla i stora flingor som snabbt täckte konstgräsplanen och låg kvar resten av matchen. ”Det är rena Gelsenkirchen 1973”, sade Bill, ”Gelsenkirchen är ordet”, sade Bull. Till en början var spelet lika stelfruset och krampaktigt som vädret, och det var inte förrän efter drygt 20 minuters spel, då Jonas kom på idén att skicka iväg bollen i mål från 30 meter mot den stelfrusna målvakten, som det började lossna. Samme man gjorde sedan 2-0 när han kom fri efter en närmast genial genomskärare från Alle och kallt (!) rullade bollen i mål. När han sedan frispelade Helmer till 3-0 såg det lugnt ut. Vilhelmina lyckades skapa en halvchans efter ett inlägg från höger, annars hände det som hände åt bara ett håll. Både Habib, Morteza och Jonas hade lägen att utöka Sorseles ledning, men 3-0 kändes ändå både rättvist och bekvämt i halvtid. Eftersom den andra halvleken blev som den blev kan det vara lämpligt att göra ett delbokslut för den första och där konstatera att Kim och Vahid var stabila som innerbackar och att Jonas dominerade mittfältet och var planens gigant.
Den andra halvleken blev jämnare, men att få bollen att rulla i den centimeterdjupa nysnön var sannerligen inte lätt. Misstagen och chanserna blev fler och när Vilhelmina reducerade efter 10 minuter såg det lite darrigt ut hos bortalaget. Som tur var fyllde Helmer snabbt upp sin årliga kvot av mål för både 2012 och 2013 genom att förlänga Kristians fina passning till 4-1 varefter målfabrikationen, till skillnad från snöandet, upphörde. Båda lagen hade chanser, men skärpan var inte den bästa och alla, inte minst då publiken, väntade otåligt på slutsignalen. Vi kan inskränka spelarkritiken till att konstatera att Alle fortsatte sitt goda högerbacksspel från den första halvleken och hans inhoppande kollega på den andra sidan, Christer, spelade vårdat och säkert. Det blev många byten i den andra halvleken och det var stela kroppar och djupfrysta hjärnor som slutförde matchen. Optimisterna i laget bestämde sig nämligen för att bara ta med de kortärmade tröjorna till Vilhelmina, något som mer än tydligt visar hur unga och oerfarna spelarna ännu är när vadmalsbyxor, Helly Hansen, Lovikkavantar och ryssmössor vore den naturliga utrustningen.
Att Sorsele närmast kommer från div VI och att Vilhelmina var ett mittenlag i fjolårets div V efter att ha åkt ur div IV året före märktes inte. Sorseles seger var lika rättvis som odiskutabel och demontränare Schnyder kunde känna sig nöjd med att återvända med tre poäng i bagaget i sin seriedebut. Nu ser alla med tillförsikt fram emot två raka bortamatcher någonstans i obygden nedåt den södra kusten. Enligt rykten ska det stå Umeå på vägskyltarna.
Sorsele ställde upp med följande trupp:
Målvakt: Tinte
Utespelare: Emil V, Kim, Robert, Alexander J, Jimmie F, Tobbe L Jonas, Christer F, Kristian J, Mehdi, Nicke J, Morteza, Vahid, Habibola, Helmer.
/ Allan Larsson
