Äntligen hemmamatch och äntligen riktigt gräs. Dessutom tredje plats i serietabellen efter seger mot IFK Umeå lag 2 med 2-0 (1-0). Kan det bli bättre? Javisst, men inte så mycket.
Redan efter fem minuter fick Emil sin första målchans, men friläget resulterade inte i mer än en träff på utsidan av burgaveln. På 50- och 60-talet hade Djurgården en högerytter som kallades ”Sump-Hugo”. I dag fick Sorsele sin ”Sump-Emil”. Positivt var i alla fall att han skaffade sig målchanser i parti och minut, jaja, åtminstone fem gånger. Dessbättre träffade han till sist rätt i slutet av matchen då han snyggt lobbade in Hamzes alldeles utsökta passning till 2-0. Det första målet gjorde Jimmie efter drygt en kvart med en misstänkt tåfjutt från 28,66 meter där bollen efter en viss tvekan sökte sig in i målet lågt nere i målvaktens vänstra hörn. Det såg väl inte alldeles otagbart ut, men strunt detsamma, mål blev det. Annars var spelet ganska jämnt, men det var Sorsele som skapade de bästa målchanserna. Gästerna hade en boll som gick via stolpen in i Sorseles mål i början av matchen, då Tinte täckte skottet i tron att bollen skulle gå utanför. När jag berömde honom för att han var så kall att han lät den indirekta frisparken gå direkt in i mål utan att någon rörde bollen kom han snabbt fram till att det var just det han gjorde. Det gäller att finna sig. Efterrationaliseringar är en psykologisk term som också gör sig i idrottssammanhang. Gästernas bästa chans kom i slutet av matchen, men i den trassliga situationen framför mål gjorde Tinte en högklassig akrobatisk räddning av det slag där varken han eller någon annan riktigt förstår hur han bär sig åt. Det tackar vi för. En annan situation att minnas var när Larry fullständigt snurrade upp tre motståndare i gästernas straffområde och skaffade sig en målchans som inte gick att missa, trodde man, men i sista stund svek nerverna honom och han lyckades på något sätt skyffla bollen utanför. De stackars försvararna funderar nog fortfarande på vad som egentligen hände.
Tinte fick inte oväntat priset som bäste hemmaspelare, men han var inte ensam som gjorde bra ifrån sig. Kim växer ut som mittback för varje match och Morteza gjorde sin bästa match hittills i Sorseletröjan. Trots att han bara spelade i slutet av matchen hann Hamze visa upp sin utsökta teknik och bollkontroll vid mer än ett tillfälle. Honom vill vi se mer av, bara så att Schnyder vet. Publiken måste också få sitt, utan den vore matcherna innehållslösa.
En positiv sak är att laget inte står och faller med enstaka spelare. Jonas, Magan, Nicke och Alle var borta för dagen och 17 spelare var inne på planen utan att det märktes någon större skillnad på laget. I en lång serie är det guld värt att ha tillgång till en så bred trupp. Laget har tagit ett långt kliv framåt sedan i fjol och det finns fortfarande potential för en fortsatt utveckling.
Följande spelare var inne på planen under matchen:
Målvakt: Tinte
Utespelare: Emil, Göran, Robert, Kim, Jimmie F, Tobbe, Christer F, Kristian J, Larry, Morteza, Vahid, Habibola, Hamze, Helmer, Abbas och Abdi.
/ Allan Larsson
